fan.. jag oskar inte.. e slut.. over and out.. personlig terror hela morgonen... varför kan man inte bara erkänna sina fel.. fast å andra sidan... människan har något som kallas försvarsmekanism.. det är väl det som spökar.. nån annan förklaring har jag inte...

Har beställt tid hos läkaren... magen gör uppror... hon trodde på stressmage.. no shit?!


Ska hämta lillsnuttan 11.30.. blev en kort dag idag.. men jag behövde få va själv en stund, och hon måste ju öva till lucia imorn.. spännande :)

Sen åker vi till älskade Fia som är enormt supportande.. nån hade sagt till henne "tur.. eller va säger man.. att det var hon.. hon är ju så stark och klarar en sån sak..."- helt ärligt, vännen... så känner jag att luften gått ur mig.. men det som håller mig uppe är att jag vet att jag inte gjort fel.. men att bli sviken av människan som borde vara min bästa vän, människan som burit på mig i 9 månader, även om det inte är medvetet, gör att hjärtat blöder.. jag började gråta för att jag var tvungen att gå upp imorse... men även om det är jag som känner mig enormt lurad och utlämnad.. så är det jag som straffas.. får höra vilken dålig människa jag är.. jag trodde jag kämpat klart... men än är d visst inte över...