Idag har jag nog varit med om det mest sjuka och största sveket i hela mitt liv.. jag är helt chockad.. alldeles tom.. vet inte va jag ska säga.. försöker samla krafter och hämta min lilla älskade tjej, som faktiskt också blivit sviken... men d är svårt.. jag kommer ingenstans.. vill bara lägga mig under täcket och gråta.. fy fan säger jag bara.... Vad fan tänkte ni med??
En kopp kaffe nu, sluta fundera på vad som gick fel... och sen hämta liten...
Btw... Jag älskar min karl, mer än luften jag andas, jag lever för vår familj. Har du svårt att acceptera min lycka, ja då är jag ledsen. Men alla har upp- och nedgångar... du åkte fritt fall rätt ner... och det kommer bli kämpigt att komma upp igen.. om du ens lyckas...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar