Jag

Sitter och funderar lite... ibland blir jag så där att tänk om nånting drastiskt händer, och jag står där själv.. vem har jag då att vända mig till? Vem ska jag gråta ut hos då, fan jag har inga riktiga vänner... Men så inser jag hur jävla dum jag är, för det första som ens tänker så.. men vissa saker tar man inte med vissa människor.. men jag vet ju... jag är inte ensam.. någonstans..

Jag har verkligen hittat tjejen som är allt för mig. som mamma och jeanette eller mamma och pernilla.. deras namn går liksom ihop, alltid, de har nånting gemensamt som sammanfattar de så för mig spelar det ingen roll om mamma och pernilla står o skriker på varann som två ättriga jack russels (det har hänt.. haha).. för de har redan delat så mycket med varann, och eftersom jag är uppväxt me pernilla som mammas vän, så blir det mamma och pernilla. Och även om de hatar varann, så är hata släkte me älska.. och de hittar alltid varann igen!

Och mamma och jeanette, de bara är.. de har sina perioder när de jämt umgås och så umgås de inte alls.. men det är inget konstigt me det.. för de har alltid varandra.. oavsett vad.. alltid.

Jag har en fia, en helt underbar tjej som alltid finns där, inga krav på samtal varje dag, inga krav på löften... för det är en självklarhet... vi finns där för varandra.. och för våra tjejer är det redan "mamma & Fia" elr "mamma & lina/carro". efter bara några månader beslutade jag mig för, att det här e tjejen jag kommer dela min vänskap med livet ut, hon blev gudmor åt mitt barn, det var så självklart... på 2 år, har vi ALDRIG bråkat!!! Inte ens ett tjaffs, för vi säger vad det är om det är något, vi undviker missförstånd.. det bara är. Och jag är så jävla glad att jag har fia!

Jag har blivit sårad, många gånger... vänner som jag trott verkligen respekterar mig, mitt liv har visat sig inte alls gilla läget, eller trampat in på mitt revir, och jag har nånstans kommit så långt, att det berör mig inte längre, jag kan välja att älta, eller fortsätta jobba med mig själv. Ingenting förvånar mig längre, det är bara du som kan se till att jag litar på dig, älskar dig släpper saker för dig.. jag kan inte göra dina val åt dig. samma sak gäller ju såklart för mig. Att säga förlåt och att saker är åt helvete bevisar inte vem du är och vem du vill vara för mig... jag pratar handling.

Som fia, jag mår skitdåligt, hon trampar i hallen i en vecka och väntar på att jag ska be henne komma, till slut kommer hon iaf, för hon vet så väl att jag behöver henne, hon släppte sitt där hemma och kom hit bara några timmar och så fick jag en tankeställare, jag kan välja, vad vill jag, vad ska jag göra.. jag ältade inte, jag gjorde ett val.
Jag har en Fia klocka, som ringer som faaaan just nu, jag har ett fia-begär!!! så jag ska nog släppa allt o åka ut till henne.. för det är mitt sätt att visa att hon är värdefull för mig :)

Jag älskar dig Fia, och "jag släpper dig aldrig"... haha scaryy ;)