Jag kämpar för att inte få panik... tankar flyger genom huvet och jag ringer kenta och han säger att d är nog ingen fara.. men jag ringer vet iaf och får en tid... tankarna går i 180, men ändå på tomgång... ringer Fia och då brister det, bara störtbölar.. vet inte va jag ska säga men berättar vad jag precis upptäckt. Vi båda inser väl att här kommer vi inte längre, så jag ringer Jennie och kämpar med att hålla tårarna borta, men så fort jag sägerBella brister det.. jag frågar om hon kan köra och vara med hos vet..
Det är lång tid innan vi ska till vet, så jag samlar krafter medans jag diskar och försöker vara en glad mamma, Emilia hade sin kompis här så det var bara att hålla humöret uppe. när klockan närmar sig 19 blir jag otålig, så jag tar me mig Bella ut, vi går ner till centrum och väntar där på Jennie och Fredrik.. raka vägen till veterinären.
Vi får ett rum ganska på en gång, som vi får vänta i en stund.. när veterinären kommer blir Bella alldeles till sig och tycker denna människa är underbar och ska styla för fullt. :)
Vet bekräftar knölen och att det är 99,99% säkert att det är en tumör, elakartad eller godartad vet hon inte.. men hon vill inte operera inom 2-3 mån efter löp. Så jag ska räkna på dagarna och sen boka tid för op. Fixa me Agria och lite sånt...
Tänk va man tar sina nära för givet.... idag brast hela min värld, våra snart 6 år snurra genom huvudet och alla fel och skuldkänslor dök upp... Men jag vet att jag har offrat mycke för min hund... och ingen kan ta det ifrån mig.. Hennes hälsa och välmående är lika viktig som mina barns.
Bella fick ju såklart ett gigantiskt ben innan vi åkte därifrån... =)
Mitt fina Hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar